Text och bild av Mikael Flodman, Team Oxnö

Märkning och utsättning av lax som bekostas av STK:s Laxfond Stockholm 2004

Fick härom dagen ett samtal av Thomas Norman. Han undrade om jag ville ställa upp som representant för STK vid märkning och utsättning av lax. Laxen är köpt av STKs Laxfond Stockholm har köpt och har varit på tillväxning och prägling i Spjutsund på Gålö. Självklart ville jag vara med på det, men sen kommer haken när Thomas berättar att det är imorgon bitti klockan 9:00. I det här läget sitter jag i bilen på väg hem från jobbet och klockan är tjugo i fem. Det var bara att ringa till chefen på jobbet och försöka smöra till sig ett hastigt uppkommet behov av en semesterdag. Ringde till Thomas och bekräftade att jag fick ledigt från jobbet och ställer upp som STK representant. Fick då veta att det går bra om jag ville ta med en kompis också eftersom det var lite tunt med folk. Ringde en av mina teamkamrater, Göran Gylfe, och kollade om han hade tid och lust att hänga med. Där var det inte mycket tvekan, han skulle bara med, men måste först avboka ett renoveringsuppdrag på sin farsas sommarställe.

Fredag morgon klockan 8:00 träffas Göran och jag hemma hos mig i Huddinge för att sedan åka till Oxnö båtförening på Gålö där jag har båten liggande. Därifrån vidare transport till fiskodlingen i Spjutssund och hem till Kurt Eriksson som har hand om fiskodlingen åt Stockholms idrottsförvaltning, Vattenfall mfl. Normalt har de bara havsöring på tillväxt men numera också lax till STK:s Laxfond Stockholm. Där träffade vi den 9 man starka styrkan (jag själv och Göran inkluderade) som skulle jobba med märkning och utsättning denna dag. Vi började med en kort presentation av manskapet som var med och det var Sverker Lovén fiskerikonsulent för Stockholms län på Stockholms idrottsförvaltning, Åke Thudén Tillsyningsman, Ove Klerevall från Sportfiskarnas Stockholmsdistrikt, Stig Modin gammal trotjänare till Sverker vid öringsavelsjobben, Margit Dahlberg praktikant på Stockholms idrottsförvaltning och Kurt Eriksson fd yrkesfiskare men numera ”öringfarmare” och hans sonson Robert Eriksson och sen då Göran och jag från STK.

Sverker gick igenom detaljerna för hur arbetet skulle gå till och alla fick sina uppdrag för dagen. Några började med att göra i ordning själva märkbordet med alla märkfixturer, kanyler, märken, peanger, tänger, protokoll, 2 stycken bedövningskar, uppvakningshinkar mm medan vi andra tog båten ut till kassen där laxen fanns för att börja håva upp dem till en 1000-liters tank som stod i båten. Först skulle kassen lyftas upp så att fisken gick att komma åt samtidigt som allt slam skulle håvas upp. När vi hade håvat upp ca 800 av dom 2000 laxarna så åkte vi in till land där märkstationen stod klar. Sverker, Åke, Ove och Stig satt och märkte medan Margit förde protokoll på 100 första fiskarna där man har id-nummer, art, längd, utsättnings dag, plats mm. När dessa 100 var klara så övergick Margit också till att märka. Göran och jag ansvarade för att håva upp laxen i lagom mängd ur 1000-liters tanken i båten, ta in dem till märkstationen och lägga dem i nedsövningsbaljorna. När de var nedsövda skulle de portioneras ut till märkgänget allt eftersom de behövde ny fisk. Det svåra i det här momentet var att tog vi för många på en gång så blev de liggande för länge i bedövningsbaljorna och då fanns det risk att de dog och tog vi för få så blev det risk att det inte fanns fisk till märkgänget. Efter märkningen så skulle de ner i uppvakningshinkar med friskt vatten som skulle bytas hela tiden och allt eftersom de kvicknat till så var det ut till båten med dem och ner i en annan tank på 500 liter och det jobbet ansvarade Kurre, Robert, Göran och jag för.

När alla 400 laxarna var märkta så var det åter dags att åka ut till kassen och håva upp resterande av de ca 2000 laxarna. Sen när det var gjort så var det dags att åka ut och släppa dom fria. Sverker hade funderat en del var det skulle vara lämpligt att släppa ut dem. Sverkers teori var att släppa dem på Mysingen, dels för att de skall få god tillgång på föda på strömming och spigg och dels att de skall få lite mer ”hemmakänsla" att vilja vandra tillbaka hit, där vi skall kunna fiska på återvandrarna om ca 2 år. Platsen som Sverker hade tänkt ut var Norrhäll som är en liten ö med ett par närliggande grynnområden och med fina djup runt omkring som ligger mitt emellan Mysingsholm och Gålö. Väl ute på plats så ser vi på ekolodet att det är gott om betesfisk på kanterna runt omkring och att Norrhäll är bosatt av tärnor och fiskmåsar som är ett väldigt litet hot mot laxen och dessutom inte polare med skarven som är det största hotet mot laxen. Så det var bara fram med slangarna och pumpa ut laxen.

Laxen som vi satte ut var tvåårig Dalälvslax som hade en snitt vikt på 166 gram och en medellängd på 24 cm, detta framräknat från de hundra första som vi förde protokoll på. Detta är lite missvisande så man kan egentligen öka lite på både längd och vikt på grund av att dom största är alltid svårast att fånga både i kassen och tanken i båten och blir som regel kvar omärkta. Man märkte det till och med att de blev större och större mot slutet. De minsta låg på 12-15 cm och de största på 35-40 cm.

När alla fiskarna var utsatta så var det dags att åka tillbaka till resten av gänget som hade tänt grillen för en smarrig korvgrillning. Sen var det dags att börja om igen, men då med havsöringen. Här märkte vi också 400 och planterade ut ca 2000 stycken på utsidan av Långarn. Senare ska Sverker m fl ut och sätta ut resterande ca 35000 stycken runt om i skärgården. Öringen är ettårig och kommer från romkramningar, dels från Åvaån och dels från Spjutsund på Gålö.

Sverkers fullt utrustade utsättningsbåt